När Handelshögskolan i Göteborg blev en del i EcoComp 2 var ambitionen för Viktor Elliot och hans forskarkollegor på fakulteten att utreda vilka finansiella mekanismer som egentligen behövs för att möjliggöra handel med biodiversitetsenheter. I takt med att projektprocessen har närmat sig slutfasen har uppdraget utvidgats – nu ska en affärsmodell för handelsplattformen komma på plats.
Viktor Elliot började sin bana på Handelshögskolan 2009, som doktorand på redovisningssektionen på den företagsekonomiska institutionen. I efterdyningarna av den stora finanskraschen hade han fått ett stipendium för att skriva om ekonomistyrning och styrsystem i svenska banker.
– Det pågick mycket diskussion just då om bankernas oförmåga till styrning, och jag ville titta på hur detta hade förändrats sen avregleringen på 80-talet, hur det omformat marknaden, berättar Viktor Elliot.
Under de kommande åren fortsatte Viktor Elliot att forska om finansiella marknader och i samband med detta även kring digitalisering, AI och blockkedjeteknik – allt som rör den digitala styrningen av bank- och finansvärlden. Den mer direkta kopplingen till hållbarhetsfrågorna, och även med EcoComp, etablerades för drygt tre år sedan. Detta i samband med en Vinnova-utlysning för medel till ett nationellt kompetenscenter för ”sustainable finance”, med 300 miljoner kronor i potten.
– Jag jobbade med att formera det konsortium som vi tänkte skulle stå bakom ansökan. Totalt handlade det om ett tjugotal partners, och i denna process fick jag även kontakt med representanter från EcoComps steg 1, säger Viktor Elliot.
Vägen till hållbara finanser
Pengarna till det nationella kompetenscentret gick emellertid inte till Handelshögskolan i Göteborg, utan till dess motsvarighet i Stockholm. Rektorn på fakulteten där Viktor Elliot arbetade ville trots detta att han skulle fortsätta arbetet med att bygga upp en miljö för forskning kring hållbara finanser.
– Namnet som forskningsgruppen fick var ”Swedish Community for Sustainable Finance”, och ett av huvudområdena är omställningen av transportsektorn till att bli koldioxidneutral, förklarar Viktor Elliot. Ett annat fokus är det som handlar om integrationen av biologisk mångfald i det finansiella beslutsfattandet. Här ligger förutom EcoComp också projekten BioPath och SamBio, fortsätter han.
Tillsammans med Anders Sandoff från universitetets företagsekonomiska institution har Viktor Elliot under EcoComp steg 2 drivit på arbetet vad gäller att, så effektivt som möjligt, nyttja det finansiella flödet och dess mekanismer till gagn för naturvärden och biodiversitet. Det står klart för alla inblandade i EcoComp att det brådskar att få en fungerande plattform på plats, som kan se till att handeln med ekosystemtjänster verkligen gör skillnad. Inte bara på grund av de akuta hot som föreligger mot den biologiska mångfalden, utan även av det kraftigt växande intresset för frågan som syns i näringslivet, politiken och bland allmänheten.
– Det finns ett stort momentum i hela frågan kring biodiversitet och det är ett enormt maskineri som dragit igång nu med utformning av regleringar och standarder. Det dyker upp nya aktörer hela tiden och intresset för frågan ökar exponentiellt, säger Viktor Elliot. Här har EcoComp en jätteviktig roll att spela, att se till att vi får in de grundläggande principerna kring skadelindringsheriarkin i plattformen och att vi knyter internationella ramverk och vetenskapliga principer till modellen, poängterar han.
Företag vill hitta verktyg för biologisk mångfald
Spanar man ut bland de större företagen som verkar på den svenska marknaden så är tecknen tydliga på att biologisk mångfald är på väg upp på agendan. En ny rapport från WWF och Bain & Company visar att många bolag anser att förlust av biologisk mångfald utgör ett potentiellt hot mot den egna verksamheten. Samtidigt är det enbart en tredjedel av företagen som deltagit i undersökningen som har satt konkreta mål för biodiversitet.
– När biologer och ekologer formulerar mål kopplade till biologisk mångfald så handlar det ofta om restaureringsmål eller konserveringsmål, men när företag formulerar mål så tenderar de att beskriva det i termer av ”nature positive”, men det är svårt att veta vad det betyder för respektive företag, menar Viktor Elliot.
Med de vetenskapligt baserade målen för biodiversitet som under året kommer med de s.k. Science Based Targets for Nature (SBTN) tror Viktor Elliot att det kommer att bli lättare för företagen att spika sina ekosystemrelaterade hållbarhetsmål, och omsätta sina ambitioner till verkliga insatser och additionalitet. Här kommer den handelsplattform som utvecklas inom EcoComp att kunna utgöra ett verktyg för företagen att nå sina mål – förutsatt att fokuset och det högre syftet i plattformen förblir att göra verklig skillnad för natur och ekosystem i Sverige.
– EcoComp som projekt har lyckats bra med att behålla integriteten och hjärtat i modellen, att göra nytta här och nu och värna naturen. Det kan annars vara lätt att glömma med stora visioner och affärer i sikte, säger Viktor Elliot. Att ha den integriteten i upplägget innebär att det kommer att kosta en hel del pengar för kunderna, och vissa kommer kanske att tycka att den kostnaden blir för stor. Men då är det inte oss de ska göra affärer med, vi ska hålla denna höga nivå för att undvika greenwash och skandaler där man inte kan visa på någon additionalitet, framhåller han.
Svår uppgift att monetarisera naturen
Att arbeta med EcoComp har för Viktor Elliot hans kollegor varit spännande och lärorikt, men också utmanande. Utmaningen handlar bland annat om de egenskaper som karaktäriserar naturen och dess ekosystem – det dynamiska, skiftande och unika som alla platser och arter har, och som vi människor ofta har en känslomässig koppling till. För att kunna bygga en skalbar finansiell modell där handel med ekosystemtjänster kan ske, måste verkligheten och naturen emellertid abstraheras och reduceras, vilket kan upplevas som kontraintuitivt.
– Ta exemplet med vår lilla ekorre Gösta i trädgården, om jag ska sätta ett monetärt värde på honom behöver jag räkna hur många ekorrar som finns i vårt område, och om det verkar bli fler eller färre ekorrar. Men då har vi ju helt missat den relation vi har till honom, vi har haft honom där i två år och sätter ut mat till honom. Vi kan inte ersätta honom med någon Ture som bor tre kvarter bort, säger Viktor Elliot.
Utmaningen – och den enda vägen framåt – blir enligt Viktor Elliot att ta sig an den nödvändiga monetariseringen av naturen, för att styra finansiella flöden så att de gör nytta, samtidigt som vi behåller berättelsen om Gösta, och värderar de emotionella band vi har till olika platser, växter och djur. Vi behöver hitta en balans som gör det möjligt att abstrahera och skala upp modellen samtidigt som vi har kvar narrativet kring naturen och ekosystemen som unika och oersättliga.